Havsöringen fiskar jag i Stockholms södra skärgård och metoden är spinn eller trolling. Fisket bedrivs från oktober och om det är isfria vintrar fram till maj året därpå. Att få en öring på kroken är en mycket härlig känsla.

Öringen liknar laxen men har fler prickar. Den har precis som laxen den karaktäristiska fettfenan. Öringen är vanligtvis mindre än laxen och har en relativt kraftig stjärtspole. Öringen är silvrig med grön- eller brunaktig rygg. Arten skiljer sig mycket i utseende och storlek från bestånd till bestånd . I våra vatten kan den nå en vikt av ca 10 kg, men den vanligaste vikten runt kusten är ca 1-4 kg. 

Öringen påträffas över nästan hela Sverige i olika bestånd; havsöring, insjööring och bäcköring. Beroende på var de lever skiljer man på öringar som är havsvandrande eller lever i insjö respektive bäckar. De havsvandrande bestånden har, precis som laxen, kläckts i sötvatten och efter några år vandrat ut i havet.

När de sedan vuxit till sig återvandrar de till sin födelsebäck eller å för att leka. Rommen läggs på botten av grus och sten och kläcks följande vår. Till skillnad från laxen är öringen mindre benägen att lämna kusten. Öringen är en god matfisk och har ett lätt och fint kött, ofta rött. Leken sker under hösten då fisken vandrar upp i älvar, åar och vattendrag. Öringen är mycket värdefull för oss sportfiskare.